Svarta siffror

Syfte och bakgrund

Denna rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) undersöker den kriminella ekonomins omfattning i Sverige. Författarna Amir Rostami, Hernan Mondani, Johan Mellberg och Jesper Roine utvecklar ett analytiskt ramverk för att definiera och mäta olika delar av den kriminella ekonomin. Rapporten motiveras av att den kriminella ekonomin utgör ett centralt hot mot samhället genom att urholka förtroendet för institutioner, försvaga välfärdssystemet och snedvrida konkurrensen i näringslivet. Trots dess betydelse har ämnet fått begränsad empirisk och teoretisk uppmärksamhet i svensk kontext.

Definition och metod

Rapporten definierar kriminell ekonomi som ”det samlade system av aktiviteter, transaktioner och tjänster där ekonomiska värden skapas, överförs eller döljs genom handlingar som helt eller delvis sker utanför lagliga och reglerade strukturer och processer.” Författarna delar in den kriminella ekonomin i fyra huvudkategorier: 1. Svart ekonomi – lagliga aktiviteter som sker utanför myndighetskontroll (t.ex. svartarbete) 2. Illegal ekonomi – aktiviteter som är olagliga i sig (t.ex. narkotikahandel) 3. Kriminella transaktioner – olagliga överföringar av ekonomiska medel 4. Kriminella tjänster – tjänster som möjliggör andra brott Analysen bygger på tidigare studier, rapporter från myndigheter och internationell forskning.

Huvudsakliga resultat

Den kriminella ekonomins totala omfattning i Sverige uppskattas till cirka 352 miljarder kronor per år i omsättning och 185 miljarder kronor per år i vinster (i 2024 års priser). Detta motsvarar 5,5 procent av Sveriges BNP i omsättning och 2,9 procent i vinst. Den svarta ekonomin dominerar helt och utgör cirka 224 miljarder kronor (64 procent av omsättningen) och 96 miljarder kronor i vinster (52 procent). Den illegala ekonomin står för 79 miljarder kronor (22 procent), kriminella transaktioner för 40 miljarder kronor (11 procent), och kriminella tjänster för 9 miljarder kronor (3 procent). Ett centralt fynd är att den största delen av den kriminella ekonomin inte utgörs av traditionell brottslighet som narkotikahandel, utan av exploatering av det svenska samhällssystemet genom skatteundandragande, bidragsbrott och arbetslivskriminalitet. Författarna betonar att siffrorna bör ses som konservativa uppskattningar, eftersom vissa typer av systematiska regelöverträdelser är svåra att kvantifiera.

Slutsatser och implikationer

Rapporten visar att den kriminella ekonomin är omfattande och systemiskt integrerad med den legala ekonomin. Den består inte bara av avgränsade illegala marknader utan av ett komplext samspel mellan lagliga och olagliga aktiviteter. Många av de mest lönsamma brotten begås inom ramen för lagliga strukturer. Författarna argumenterar för ett skifte mot en mer kunskapsbaserad och systemorienterad kriminalpolitik. Istället för att fokusera på enskilda individer och händelser bör åtgärder riktas mot de strukturer som möjliggör systematisk exploatering. Rekommendationerna inkluderar: – Motverka företagsinfiltration i reglerings- och kontantintensiva branscher – Öka användningen av administrativa åtgärder som näringsförbud – Stärka förmågan att spåra och återföra brottsvinster – Komplettera ”follow the money” med ett ”go before the money”-perspektiv som fokuserar på förebyggande strukturer Rapporten belyser också behovet av återkommande mätningar och riktad forskning om kunskapsfattiga områden som arbetslivskriminalitet och cyberrelaterad brottslighet. Genom ett långsiktigt, tvärsektoriellt angreppssätt där akademi, myndigheter och arbetsmarknadens parter samarbetar kan den kriminella ekonomins möjlighetsstrukturer minskas och dess samhällsekonomiska skadeverkningar begränsas.